Återupplivning av barn
Att återuppliva ett barn är en av de mest drastiska händelserna du kan vara med om som ambulansmedarbetare. Under de 10 år som jag jobbat som ambulanssjukvårdare har jag tyvärr varit med om det vid ett tillfälle. Ett 7 månader gammalt barn reagerade inte längre på föräldrarnas försök till kontakt och behövde återupplivas. En mycket dramatisk händelse som ägde rum i början av min karriär på ambulansen.
Mycket av det som hände då kommer jag fortfarande ihåg som om det vore igår. Tekniskt sett så gick allt tillväga precis så som vi otaliga gånger övat på ambulansen. Med två ambulansbesättningar gjorde vi allt i vår makt för att återuppliva det lilla barnet. Vad som var slående i det ögonblicket var att alla i vardagsrummet var knäpptysta: du hörde egentligen bara ljudet från vår arbete. En hund som också var där, satt på golvet i ett hörn och väntade på vad som skulle hända. Jag tror att hunden redan kände på sig att det inte gick bra... Vi hade visserligen fått igång hjärtat, och barnet transporterades med “rhythm and output” som det heter på fackspråk, men på kvällen dog det lilla barnet på sjukhuset. I efterhand visade det sig att barnet haft ett medfött hjärtfel vilket ännu inte diagnostiserats.
Lyckligtvis händer det inte ofta att barn i unga år behöver återupplivas. Och om det inträffar, då är det oftast frågan om ett problem i luftvägarna eller med andningen och då är inte cirkulationen någon primär orsak. En hjärtstartare används därför i praktiken sällan på barn.
Dock har barns liv på senare år faktiskt räddats med hjälp av en hjärtstartare! I protokollen ser vi allt tydligare att hjärtstartaren har fått en roll vid återupplivningen av barn. Barn äldre än 8 år (ca 25 kg) är fysiskt mycket lika vuxna och kan återupplivas som en vuxen. Hjärtstartaren har en plats även vid återupplivning av barn under 8 år: Här används helst en hjärtstartare som är anpassad för barn, men om det inte finns något sådant alternativ så får hjärtstartare med vuxenelektroder användas.
De flesta hjärtstartarna idag har en möjlighet till barnanpassning: Vissa tillverkare tillhandahåller speciella barnelektroder. Så snart dessa är anslutna till hjärtstartaren så känner hjärtstartaren igen barnelektroderna och anpassar stötprotokollet till barn. Andra tillverkare har valt att ha ett speciellt “barnläge” som kan aktiveras med en knapp, vilket gör att hjärtstartaren anpassar stöten.
I praktiken händer det lyckligtvis väldigt sällan att ett barn måste återupplivas, men om det händer, då är det bra att veta att en hjärtstartare också kan spela en roll vid återupplivning av barn.
Pieter Joziasse